Klockan är tio i tolv här i Indien och vi åker till flygplatsen i Goa om en timma. Känns jättekonstigt.

Sedan är det åtta timmars väntan i Mumbai innan vi flyger mot Sverige.

Ses i Sverige!

Här är lite bilder från igårkväll.

Två hela dagar kvar. Idag är det F1, så ni vet ju vad John kommer ägna dagen åt. Jag ska tvinga mig ner på stranden. Det blåser ingenting här nu om man jämför med hur det har vart innan. Så ja, man får tvinga sig. Och hemma blir det inte någon strand på ett tag så nu får man passa på. Hade ju vart gött och komma hem brun dessutom.

Fia och Becke kom hit igen för några dagar sedan. Stannade två nätter och åkte igår igen. Så sista kvällen shoppade vi och drack vin. Lite för mycket. Men det var det värt!

Igår fick ägaren slå upp vårt lås då nyckeln totalt försvann. Tur att det löste sig. Såklart hittades nyckeln i sanden imorse.

Igår började vi packa och vi insåg då hur mycket vi shoppat. Köpt presenter till 13 personer och massor med grejer till oss själva. Vi klarar i alla fall vikten.

Annars gosar vi med Kia varje dag. Hon kommer varje morgon och gnyr. Ligger alltid mellan våra stolar på kvällarna och vill gosa hela tiden. Kommer bli jobbigt att lämna tösen. Jobbigt att lämna personalen här på guesthouset också. Speciellt vår vän från Nepal som jobbar här och ger oss bra service varje dag. Vi frågade vad han tjänar på en månad och han skämdes och svarade att han får 2000 rupees. Det är alltså ungefär två timmars jobb hemma. Dessutom jobbar han från 7 till 11 på kvällen, varje dag. Helt sjukt. Känns som en bra grej att sponsra innan vi åker.

Bild på John i vårt lyxiga rum.

Hello!

Dagarna går. Nu längtar vi hem och tur är väl det eftersom att det snart är dags.

Senaste dagarna har vi ägnat oss åt att göra skålar av kokosnötter. Vi har även unnat oss lite extra god mat och rödvin. Vi har slappat i solen och tagit det lugnt. Inte så mycket med andra ord. Men det är ju såhär man ska ha det sista dagarna. Bara göra vad man vill.

Men nu känns det verkligen som att vi är klara med resandet för den här gången. Komma hem och ta tag i saker och ting ska bli skönt. Att komma tillbaka till vardagen. Jag älskar min vardag hemma!

Här är lite bilder.
Vår dagliga frukost, frukt med curd och honung.
Skålarna vi gjort.
Jag på stranden.
John på stranden.

Kia. Namnet på hunden alla kan drömma om. Googlat på hur man tar hem en hund från Indien som är hemlös. Känns dock ganska omöjligt..

Här är hon i alla fall. Kia.

Andra gången vi går och äter tapas här. Ikväll åt vi kycklingspett med marockanska kryddor, stora räkor med soltorkad chili och vitlök i olivolja, tomater med rökt mozzarella, kokt kyckling i grädde och vitt vin, potatis i het tomatsås, oliver (helt underbart bara det) och bröd med ost och vitlök. GALET GOTT.

Såhär ser en stor del utav dagen ut.

God förmiddag!

Kollade precis min statistik här på bloggen. Det märks att mamma och pappa har kommit hem från Kina. Dessutom antar jag att mormor bidrar med en del av sidvisningarna också. Tack för det! :)

"Vardagen" rullar på här. Idag är det sola som gäller. Sedan blir det väl som vanligt ett par vändor yatzy, lunch, kanske ta tag i det sista som ska köpas.

Igår utsattes vi för en doft av köttbullar. OMG (oh my god). Riktigt jobbigt. Där satt vi kanske en kvart och sniffade.. Hade jag haft film på det hade jag lagt upp det här. Det luktade precis som en sommardag hemma och man bestämmer sig för att slänga ihop lite lunch. Mamma scans köttbullar. Mmmmmmm! Tur att Mimmi lovat köttbullar när vi kommer hem. (Det spelar alltså ingen roll om det är hemmagjorda eller mamma scan)

Hej så länge!

Fia och Becke åkte för några timmar sedan. Så nu är det bara jag och Johnnyboy.

Jag har vart duktig och tränat och John tog en promenad.

Ikväll ska vi äta tapas, hoppas att det är gott! Suttit och kollar recept hela förmiddagen och är sååå sugen på svensk mat. Dessutom kom jag på mig själv med att kolla extrapriser på Ica.. Det undermedvetna börjar väl inse att det snart är dags. 9 hela dagar kvar. Hatkärlek. Känns jobbigt att avsluta ett såhär fint äventyr men jag saknar min familj, Johns familj, lägenheten, vänner, handla, laga mat, baka och motionshuset.

Fia och Becke har bestämt sig för att åka söder ut imorgon. Då vi inte vill komma längre ifrån flygplatsen har vi valt att stanna. Lågsäsongen är här och vi trodde inte att detta skulle märkas så mycket som det gör. Och vi vill inte åka till ett nytt ställe där allt har rivits ner och är näst intill ödelagt. Indierna vi har pratat med säger att det är här eller runt Calangute som gäller. Och där har vi ju redan varit och vi trivs hundra gånger bättre här. Vi älskar detta stället! Dessutom har John åkt på någon form av bakterier i magen och feber så vi ligger lågt ett tag till här tillsammans med vår goa servitör och det äldre sällskapet från England.

Här är lite bilder från ikväll. Det är verkligen magiska solnedgångar här.

Vi är fortfarande kvar på Palolem Beach. Dels för att Fia och Becke inte fått alla papper på motorcykeln och dels för att jag och John trivs så otroligt bra här. Så vi får se när vi drar oss vidare.

Nu var det längesedan sist. Detta på grund av att vi inte har haft något wifi. Men nu så!

Vad har hänt sedan sist? Vi åkte vidare till Palolem Beach i södra Goa där vi befinner oss fortfarande. Här har vi åkt på delfintur, vi har börjat yoga varje morgon (helt fantastisk start på dagen och väldigt givande), vi har hyrt kajak, vi har tittat på otroliga solnedgångar, firat holi (indisk högtid då man slänger färg på varandra och festar), John har sytt upp skjortor och vi har shoppat ännu mer.

Och hemma har det vart Påsk, riktigt tråkigt att missa det årliga påskbordet hos mormor och morfar. Vattnas i munnen bara jag tänker på det! Men vi fick målat lite påskägg på vårt guesthouse igår, och idag hade vi tävling med personalen om vem som kunde hålla sitt ägg helt längst samtidigt som man ska slå sitt ägg mot ett annat. Jag och Fia åkte ut direkt. Men vi fick lite godis ändå och det var kul att få fira lite här också. Denna tradition har två äldre damer kommit på som har åkt hit till samma ställe i fem, sex år med deras mamma som är ännu äldre och en av damernas man.

Imorgon brummar Fia och Becke iväg på sin motorcykel som dem köpte för några dagar sedan. Jag och John åker i övermorgon. Nästa destination är Colva Beach som ligger högre upp i södra Goa. Detta blir också det absolut sista stoppet för mig och Johnnyboy. Idag är det exakt två veckor kvar. Känns faktiskt bra. Det ska bli kul att komma hem.

Vi hörs snart igen förhoppningsvis. Ciao!

Ja, nu är vi här! Vi landade i Mumbai för fem dagar sedan där Fia och Becke mötte oss. Dagen efter flög vi till Goa. Så just nu befinner vi oss på Baga Beach, Calangute i norra Goa. Stranden är hur lång och bred som helst. Längs stranden ligger massor av restauranger och shoppar. Vi bor på ett guest house en bit från stranden som är jättebra. Dock äger familjen som jobbar här en riktigt stor rottweiler som inte är så mysig. Som tur är så har den koppel hela tiden, förutom när den ska rastas. Det ska bli skönt att slippa det monstret när vi åker vidare på måndag. Då åker vi till Palolem Beach som ligger längst ner i södra Goa.

I onsdags var vi på marknad i Anjuna. Vi bestämde oss för att gå dit, vilket resulterade i en riktig vandring över berg och klippor. Väl där började vi shoppa. Herregud vad fina grejer och så billigt! Ikväll ska vi på nattmarknad och shoppa ännu mer.

Trots att både jag och John har åkt på en ordentlig förkylning så har vi det bra.

Det är inte alltid vi har tillgång till wifi så det kommer inte bli lika mycket uppdatering här som på Filippinerna.

Hej så länge!

Gick upp fyra i morse för att flyga till Cebu. Vi kom hit vid nio och sov ett par timmar. Sedan beställde vi roomservice lagom till F1. Ni kan ju gissa vem som var nöjd? Till och med jag tyckte det var roande. Vi älskar vårt boende här. Det är ju tredje gången vi bor här så det känns nästan lite som hemma. Riktigt fina rum, snäll personal och god mat.

Imorgon lämnar vi Filippinerna och åker mot nya äventyr i Indien. Känns sorgligt att lämna detta vackra land, men samtidigt är vi väldigt nöjda. Vi har vart på många platser här och sett mycket. Jag tänker på den fina naturen, turkosa vattnet men också fattigdomen. Tiggande barn. Fruktansvärt att se, förstå och hantera. En liten pojke som stod och rotade i soporna i Puerto Princesa med skit ända upp till armbågarna, pojkarna som sjöng för oss på stranden på Malapascua, flickorna och pojken som sträckte fram sina händer när vi var på väg hem mitt i natten på Boracay och kramade oss som om vi var deras föräldrar. Man vill ju ge så mycket mer än vad man kan. Helst av allt skulle jag vilja ta med alla hem. I alla fall de barn som inte får någon kärlek och tycker att pengar är lycka. Usch, jag blir tårögd bara jag tänker på det.

Jag tänker inte ge mig när det gäller bilderna. Jag SKA få upp dem.

Köttbullar
Ryggbiff
Hemmagjord salsa
Pesto
Pappas ribs
Grillat kött
Brieost
Oliver
Kaffe
Brunsås
Ramlösa
Hallon
Tacos
Kycklingsallad
Sill
Kaviar
Makrill i tomatsås
Spenat
Lax
Fetaost

Någon som vill skicka hit lite?