Gick upp fyra i morse för att flyga till Cebu. Vi kom hit vid nio och sov ett par timmar. Sedan beställde vi roomservice lagom till F1. Ni kan ju gissa vem som var nöjd? Till och med jag tyckte det var roande. Vi älskar vårt boende här. Det är ju tredje gången vi bor här så det känns nästan lite som hemma. Riktigt fina rum, snäll personal och god mat.

Imorgon lämnar vi Filippinerna och åker mot nya äventyr i Indien. Känns sorgligt att lämna detta vackra land, men samtidigt är vi väldigt nöjda. Vi har vart på många platser här och sett mycket. Jag tänker på den fina naturen, turkosa vattnet men också fattigdomen. Tiggande barn. Fruktansvärt att se, förstå och hantera. En liten pojke som stod och rotade i soporna i Puerto Princesa med skit ända upp till armbågarna, pojkarna som sjöng för oss på stranden på Malapascua, flickorna och pojken som sträckte fram sina händer när vi var på väg hem mitt i natten på Boracay och kramade oss som om vi var deras föräldrar. Man vill ju ge så mycket mer än vad man kan. Helst av allt skulle jag vilja ta med alla hem. I alla fall de barn som inte får någon kärlek och tycker att pengar är lycka. Usch, jag blir tårögd bara jag tänker på det.

Jag tänker inte ge mig när det gäller bilderna. Jag SKA få upp dem.