Idag har vi väntat på besked om när vi ska åka och vart vår van kör från imorgon. Men självklart har ingen hört av sig. Så jag fick ringa. Och mycket väl visste damen i luren vem jag var och att vi hade bokat en van imorgon. Ni hade inte tänkt ringa och säga vilken tid och vart vi åker från eller??? Jag blir så förbannad! Sånt här får mig att bli trött på att resa. När saker och ting inte fungerar som bestämt. Dessutom bröts samtalet två gånger. Bättre blev det inte av att vi ska gå upp halv 4 inatt och GÅ hela vägen till busstationen med ryggsäckarna. Det är en rejäl bit kan jag säga. Om vi bara hade vetat innan hade vi kunnat betala dubbelt för att få en moppetaxi från stan.. För vilken normal människa sitter uppe vid den tiden för att kanske få köra någon? Ingen skulle jag tippa.

Ber om ursäkt för ett bittert humör. Men det är inte alltid kul, enkelt och spännande att göra en långresa. Någon gång ibland är det jobbigt också. Som nu till exempel. Visst, det löste sig. Det gör väl allt mer eller mindre. Men det är fortfarande jobbigt.

John är i alla fall frisk idag, otroligt skönt att det gick över så snabbt!

Nu är det snart läggdags.