Tänkte att jag skulle börja med en liten introduktion av mig och mitt förhållande till mat och träning. Varför jag är så intresserad är väl för att jag varit tvungen att veta.

 

En tid efter att jag föddes blev jag sjuk och ingen visste vad det var. Till slut fick jag någon grej nerkörd i magen och läkarna kunde med denna grejen konstatera att jag var glutenintolerant. Jag är den första och enda i släkten som har fått detta. Men någon måste ju bli den första. Idag är jag jätteglad för det. Mer om det senare.

 

Hos personer med celiaki triggar glutenprotein i vete, korn och råg igång en autoimmun reaktion i tunntarmen. Kroppens försvar förstör då det egna tarmluddet som tar upp näring. Celiaki är en autoimmun sjukdom som ska tas på allvar.

Den enda behandling som finns vid celiaki är att utesluta gluten. Det är viktigt att vara noggrann med detta. Tyvärr är det inte alltid lätt då okunskapen i samhället är hög.

Omkring 35 000 svenskar har idag fått diagnosen, men det är långt ifrån alla som uppskattas vara drabbade. Mörkertalet är uppemot 200 000 personer.

Vanligast är sjukdomen bland kvinnor. Ärftligheten är hög och det finns en ökad risk för celiaki vid andra autoimmuna sjukdomar som diabetes, reumatism och sköldkörtelsjukdom.

Text kopierad från celiaki.se

Jag gick aldrig på dagis eller liknande utan jag var hemma med mamma till att skolan började. Så tiden innan skolan hade jag inte alls ont av att vara glutenintolerant. Mamma bakade bröd, kakor och massor av annat gott.

 

Det var pest och pina varje gång det var dags för lunch i skolan på både lågstadiet, högstadiet och gymnasiet. Jag rent ut sagt hatade det. Det var många som tittade och undrade varför min mat såg så äcklig ut och varför min fisk var glest panerad med några flarn cornflakes istället för en fin panering som alla andra fick.

 

Jag har lärt mig så otroligt mycket sedan jag var barn. Att mamma och pappa läste högt och förklarade vad jag skulle titta efter och vad det var för skillnad på konstiga ord i innehållsförteckningar gjorde att jag tidigt kände mig ganska säker på vad som var ja eller nej. Detta tackar jag mina föräldrar för. Jag började läsa på innehållsförteckningar till karamellkungens lösgodis på ICA när jag var runt 12 år. Visst ringde jag hem någon gång då jag sov över hos någon kompis då föräldrarna där hade noll koll. Men det var få gånger.

 

På gymnasiet gick jag Estetprogrammet med inriktining dans. Eftersom att vi tränade en hel del under de tre åren så var maten viktig. Och det var sällan skolmaten räckte till för alla dessa danspass vilket resulterade i många sockerkickar men också många dippar. Redan då var jag väl inne på att dra ner på kohydrater och äta mer protein och fett men det gick aldrig pga att man inte kunde kontrollera vad som serverades eller hur mycket reserver man skulle ha med sig. Idag två år efter att ha slutat skolan lider jag absolut ingenting av att vara glutenintolerant. Tvärtom. När jag tog studenten blev jag fri på många plan. En stor del var maten.

 

I Augusti 2011 presenterades LCHF för mig. Som jag skrev innan hade jag vart inne i tänket tidigare men mer åt GI hållet vilket nästan är omöjligt för mig som glutenintolerant. Så LCHF passade mig utmärkt. Under denna tiden bodde jag fortfarande hemma med mamma, pappa och lillasyster. Så jag och mamma hade väl våra små diskussioner ibland om att det var krångligt med att komma på alternativ. Men eftersom att matlagning och bakning ligger henne nära hjärtat tog det inte lång tid innan hon förstod att det faktiskt var ganska enkelt. Så med tiden blev det lättare och lättare. Alla dyra gluenfria produkter byttes ut mot naturliga och bättre alternativ. För mig var då LCHF ingen diet som bestod av bacon och grädde utan mer en livsstil med bra proteiner, kontroll över hur mycket och vilka fetter man slängde i sig samt grönsaker.

 

 LCHF:

 

 

Jag måste också tillägga för er som inte känner mig och kanske tittar in här att jag aldrig har varit överviktig över huvudtaget. Jag började ju med LCHF för att det var ett häslosammare alternativ för mig och sedan dess äter jag det som får mig att må bra och bryr mig inte alls om siffran på vågen.

 

I November 2011 flyttade jag ihop med John och sedan dess har jag kunnat styra själv helt och hållet.
I Januari 2012 var jag ute och reste med en vän i tre månader och fick då släppa LCHF för ett tag men saknade det. När jag kom hem kom jag inte riktigt igång igen men i höstas körde jag igång ordentligt igen. Och nu i Februari reste jag och John i två månader och det som var jobbigast på resan var att släppa maten. Men jag började grubbla lite över reglerna i LCHF då vi åt ganska mycket frukt och nästan inga mejerier (vilket absolut inte är LCHF). Detta resulterade i att jag nu äter stenålderskost eller paleo som det också kallas.

 

Jag drog igång rejält och kör strikt paleo 30 dagar vilket är en slags hälsoutmaning och en väg till att hitta till en  livsstil som passar just mig. Jag har nu kommit lite längre än halvvägs och har fått bättre resultat än någonsin när det gäller träning och jag mår väldigt bra.

 

Jag tror inte på något som kallas diet, jag tror på livsstil.

 

När det gäller träning har det varit en stor del av mig sedan jag var väldigt liten. Jag började dansa när jag var 4 år och höll på med det i 15 år. Under tiden började jag spela fotboll när jag var 12 år och höll på med det i 3 år. För 3 år sedan började jag träna på Motionshuset här i Falkenberg och där är det till största delen BodyAttack och Bodycombat som gäller. Under vår och sommar blir det dessutom en del löpning och promenader då jag hellre är ute än inne.

 

Jag är riktigt envis när det gäller allt som jag ger mig in på i träningsväg. Speciellt träning som innehåller kondition. Styrka är min svaghet men något jag gärna hade förbättrat en aning.

 

Man kan om man vill.