Tack för att jag ännu ett år har fått skapa minnen med er. 

Minnen jag bär med mig vart jag än kommer att gå. 

Massor med kärlek till er. 

Sista dagen bjöd på lång frukost, sol och bad, thailunch, bokläsning, meditationsstund och extra mycket grubbel. 

Som nästan alla andra dagar här i detta paradis.

Grubblet idag har vart bra grubbel.

Att komma bort.

- Självklart är detta huvudsaken med att resa. Att få bryta mönstret hemma, att komma bort från vardagen. Två månader eller en helg spelar ingen roll, resan medför ändå inspiration, motivation och en massa ny energi i mig. 

Klimatet.

- Sol och värme ger mig extra energi helt klart. Men jag njuter lika mycket av att strosa runt i Köpenhamn i December månad. Men på ett annat sätt. 

Att få glömma bort tid och rum.

- Jag märker att jag efter några dagar fullständigt slappnat av då jag inte riktigt har någon koll på vilken dag eller vilket datum det är. Tiden är det likadant med. Jag går och äter när jag är hungrig, går och lägger mig när jag är trött osv. 

Att få bara vara.

- Ja, här FÅR jag bara vara. Det är därför jag är här. 

Hemma har jag lite svårt för att sätta mig ner om något annat behövs göras. Här sitter jag i en solstol halva dagen då jag ägnar mig åt framförallt böcker (min stora drog när jag är utomlands), jag tog tag i mitt kursmaterial och mediterar nästan varje dag, och annars så tjattrar jag med någon, lyssnar på musik eller grubblar med mig själv. 

Den andra halvan av dagen spenderas på restauranger, slappandes på rummet eller med kortspel. 

Jag gör i alla fall det jag vill göra hela tiden och det är underbart. 

Bättre lycka nästa gång. 

När vi kom hem var vi jättetrötta så det råkade bli en rejäl siesta på nästan tre timmar. 

Kvällen avslutades med grillat och några drinkar. 

 

God Jul på er alla! 

Hoppas att ni hade en fin julafton igår.

Här firades julafton med mojitos och grillat. 

Igår tänkte jag på mormor och morfar. 

Det kändes lite i hjärtat att inte vara tillsammans med dom igår. 

Jag tänkte mycket på familjen Hall också. 

Och min lilla Sally. 

Vi tar igen det nästa år! 

Igår var vi på filippinomarknad. Grönsaker av alla sorter, kött, fisk, ris och en massa hushållsprylar. Bland hushållsprylarna hittade vi wokpannor, så ni kan väl kanske räkna ut vem av oss som shoppade? 

Johns eksem bråkar rejält med honom så idag ligger han på rummet. Jag försöker förstås bota honom. Dessvärre ingår inte öl i den processen, vilket självklart lockar mer än mitt tjattrande. 

Nu är det dags att svalka min otroligt röda bränna med en drink. 

Hoppas att ni där hemma är klara med allt inför morgondagen så att ni kan njuta ordentligt dessa kommande dagar. 

Dessutom får vi äta frukost på vårt favoritställe varje morgon. 

Stress vet vi ju vad det är. Men stress under juletiden, alltså julstress, är det något som känns igen?

Ja, jag trodde väl det. Om inte, fortsätt läs så kommer ni nog känna igen er.

 

Adventsfrukost, luciafiranden, julpyssel, pepparkakshus, middagar, lussebak, julbord, julkonserter, pepparkakor, julgodis, glögg, skinka, leverpastej, sill, julpynt, gran och sist men absolut inte minst, julklappar.

 

När jag ser stycket ovan blir jag varm. Jag älskar julen, jag älskar att man umgås och att göra grejer tillsammans.

Dessvärre är det många som hamnar i denna julstress. För allt ska hinnas med, ellerhur? Allt ska göras och allt ska vara med på julbordet. Är det jul så är det jul. Och plus alla de där "måsten under julen" finns ju fortfarande vardagssysslorna. Handla, laga mat, städa, tvätta, träffa vänner och att jobba.

Och det är där mina vänner, just precis där vi förlorar kontrollen. Och oss själva.

Stress och hets.

Det är där vi börjar stöna och sucka när köerna är långa i kassorna, det är där vi börjar lägga upp varorna på bandet innan kunden framför är klar, det där vi rycker kvittot ur handen på kassörskorna, det är där vi rusar ut ur butiken, trampar på gasen och kör alldeles för fort. 

 

Hur många är det inte som längtar till den 25 då allt är över?

Många.

Är det därför julen finns? För att stressa tills vi bryter ihop?

Nej.

 

Ta en funderare. Det är kanske dags att tänka igenom vad man tycker är viktigast under dessa juletider.  

 

Umgås, skratta, kramas, njut och leta fram guldkornen i sanden.

Satsa på knäcken som alla tycker om och skippa den där kolan man tuggar på utan att den försvinner i munnen, lyssna på jullåtarna du lyssnade på när du var liten och plocka upp gammelmormors tomte som alltid suttit jämte granen.

För det är det som är jul. 

 

Jag hoppas nu att du kanske kan uppskatta julen lite mer än vad du gjorde innan.

Du kan väl i alla fall försöka?

Jag lovar att December månad kommer bli så mycket trevligare om du tänker på raderna ovan.

Inte minst för dig själv.

Dina barn, dina föräldrar, dina morföräldrar, dina farförädrar, dina barnbarn, dina mostrar, dina fastrar, dina farbröder, dina morbröder, dina vänner, dina kollegor och dina bekanta kommer att få ta del av din lite trevligare inställning till julen.

Till och med den där kassörskan.

 

 

 

 

 

 

 

Är jag på Filippinerna.

Overkligt.

 

Tänk er ett vykort på en vit strand, turkost hav, gröna palmer och en solstol.

Klassiskt vykort från utlandet helt enkelt.

Tänk er nu att ni dyker in i vykortet. (Med händerna ihopklappade framför näsan).

Du är nu människan som ligger i solstolen.

Solbrillor, snygg bränna, en bärs i handen och ett nästintill irriterande fånigt leende på läpparna.

Kanske till och med en vink mot kameran, eller den klassiska peacesymbolen med pekfingret och långfingret.

Ser ni bilden framför er?

 

 

 

Det är Söndag och andra advent.

Snön blåser ute och jag sitter inne och myser med tända ljus.

 

John är och repar.

Sally ligger i mitt knä och jag hinner dricka kaffe utan att stressa iväg till jobbet. 

 

I Onsdags gjorde jag prov och blev godkänd.

I Onsdags föll en tung sten från mina axlar.

I Onsdags blev jag Kostrådgivare.

Jag kan fortfarande inte fatta att jag gjorde resan till Spanien, inte heller att jag klarade provet.

Men det gjorde jag. 

 

Det har vart en stressig tid och jag ber alla i min närhet om ursäkt för detta, jag hoppas att ni förstår.

Man tror att man har så mycket tid och man vill göra allt samtidigt. Där någonstans tar det stopp för mig. Jag räcker upp händerna i luften, går ned på knä och säger högt för mig själv att jag ger upp. Efter det tar det tid innan jag kan resa mig upp igen och ta nya tag. Däremellan gör jag saker som absolut inte bör göras. Jag antar att jag måste komma bort från det som är måsten. Plus en massa grubbel och plus ett psykbryt eller två.

Skör som en tråd, lipig, irriterad, arg men framför allt ledsen.

Ledsen över att man måste kämpa hela tiden, ledsen över att man inte kan få glida med den där jävla räkmackan någon enstaka gång.

 

På tal om att glida, om cirkus en vecka toppas denna lättnad som skapats i mig med att glida ner till Filippinerna. Då ska jag umgås med min familj i tre veckor. Mamma, Pappa, Alicia, Jag och John. 

 

Som avslutningsvis, en liten tankeställare.

Låt oss uppskatta allt vi har för en liten stund. Vara tacksamma för det vi har en liten stund.

Strunta i allt som skapar oro, stress, irritation eller andra negativa känslor och tankar.

För visst finns det väldigt mycket man är tacksam för om man tänker till?

 

 

 

 

Det är December. Tiden går för fort. 

 

Jag hinner inte med.

Jobb, plugg, John, Sally, vänner, familj, julklappar, middagar, personalfest, presenter, lussebak, minijulafton.

Det är så mycket som ska hinnas med innan vi åker. Prio ett är självklart att plugga för att klara provet. Men när jag jobbar och knappt hinner att göra matlåda går plugget bort för att inte bli för stressad. Samtidigt vill jag bara ha det gjort och samtidigt vill jag hinna med att bara vara. Den kombon går inte riktigt ihop. Så nu blir det plugg i några timmar, sedan lussebak.