Ja, nu är vi här! Vi landade i Mumbai för fem dagar sedan där Fia och Becke mötte oss. Dagen efter flög vi till Goa. Så just nu befinner vi oss på Baga Beach, Calangute i norra Goa. Stranden är hur lång och bred som helst. Längs stranden ligger massor av restauranger och shoppar. Vi bor på ett guest house en bit från stranden som är jättebra. Dock äger familjen som jobbar här en riktigt stor rottweiler som inte är så mysig. Som tur är så har den koppel hela tiden, förutom när den ska rastas. Det ska bli skönt att slippa det monstret när vi åker vidare på måndag. Då åker vi till Palolem Beach som ligger längst ner i södra Goa.
I onsdags var vi på marknad i Anjuna. Vi bestämde oss för att gå dit, vilket resulterade i en riktig vandring över berg och klippor. Väl där började vi shoppa. Herregud vad fina grejer och så billigt! Ikväll ska vi på nattmarknad och shoppa ännu mer.
Trots att både jag och John har åkt på en ordentlig förkylning så har vi det bra.
Det är inte alltid vi har tillgång till wifi så det kommer inte bli lika mycket uppdatering här som på Filippinerna.
Gick upp fyra i morse för att flyga till Cebu. Vi kom hit vid nio och sov ett par timmar. Sedan beställde vi roomservice lagom till F1. Ni kan ju gissa vem som var nöjd? Till och med jag tyckte det var roande. Vi älskar vårt boende här. Det är ju tredje gången vi bor här så det känns nästan lite som hemma. Riktigt fina rum, snäll personal och god mat.
Imorgon lämnar vi Filippinerna och åker mot nya äventyr i Indien. Känns sorgligt att lämna detta vackra land, men samtidigt är vi väldigt nöjda. Vi har vart på många platser här och sett mycket. Jag tänker på den fina naturen, turkosa vattnet men också fattigdomen. Tiggande barn. Fruktansvärt att se, förstå och hantera. En liten pojke som stod och rotade i soporna i Puerto Princesa med skit ända upp till armbågarna, pojkarna som sjöng för oss på stranden på Malapascua, flickorna och pojken som sträckte fram sina händer när vi var på väg hem mitt i natten på Boracay och kramade oss som om vi var deras föräldrar. Man vill ju ge så mycket mer än vad man kan. Helst av allt skulle jag vilja ta med alla hem. I alla fall de barn som inte får någon kärlek och tycker att pengar är lycka. Usch, jag blir tårögd bara jag tänker på det.
Jag tänker inte ge mig när det gäller bilderna. Jag SKA få upp dem.
Vi har det fortfarande underbart här på Boracay. Förutom maten, som vi är otroligt trötta på nu. Men igår gick vi till den populära grekiska restaurangen och njöt av god mat. John och Amanda åt pasta med massa gott i och jag och Annie åt souvliaki med grillade grönsaker. Dyrt men värt varenda peso. Sen gick vi till starbucks och drack kaffe, sjukt gott med riktigt kaffe.
Ni tycker kanske att jag klagar för mycket när vi har det så gött om man jämför med er som är hemma i snön, men det är jobbigt att äta när ingenting är speciellt gott. Man äter för att man måste. Tre, fyra veckor gick bra. Men den här sista veckan har varit och är jobbig.
Klockan är snart sju och vi ska göra oss i ordning för ikväll. Vi bokade bord på det grekiska stället ikväll också och sen blir det nog några drinkar med Amanda, Annie och tre tjejer till som kom idag. Det ska bli trevligt!
Får inte upp några bilder. Vi har för dåligt wifi. Så det får vänta.
Igår träffade vi två tjejer, Annie och Amanda från Falkenberg. Vi drack drinkar och rökte vattenpipa. Väldigt trevliga damer och trevlig kväll!
Idag har vi båda inte mått så bra. Hängiga och trötta. Antagligen på grund av för mycket AC. Jag har ont i halsen och har fått en fet blåsa under läppen så det är väl en förkylning. Så vi skippade stranden och gick ut lite tidigare nu ikväll för lite shopping. John köpte en skjorta och jag köpte en klänning. Nu sitter vi på restaurang och har precis käkat en köttbit med tillbehör, det satt fint!
Här sitter vi och svettas i värmen medan ni sitter och fryser i snön, vi är inte avundsjuka på er!
När vi låg på stranden i söndags träffade vi helt oväntat fyra grabbar från Falkenberg. Så på kvällen satt vi och drack ett tag innan vi gick vidare till en nattklubb. Riktigt kul! Dock inte lika kul dagen efter, igår alltså. Vi vaknade klockan två och gick ner till stranden ett tag. Igår hade vi hemlängtan, så vi skrev listor på vad som ska göras när vi kommer hem och vad vi ska äta för mat. Vi börjar bli trötta på maten här nu. När vi var i Puerto Princesa beställde vi in pork sizzling sisig utan att direkt veta vad det var. John tyckte det var gott men jag gillade inte det. Någon dag senare läste vi om det och det visade sig vara grisöron, grishjärna och grislever. Så vidrigt! Mår illa bara jag tänker på det.
Idag är det fyra heldagar kvar här på Boracay. Det känns som att det var längesedan vi var hemma men tiden går hur snabbt som helst här. Det känns helt sjukt att vi är i Indien om en vecka. Och helt sjukt att jag ska få krama Fia om en vecka.
Nu ska vi strax gå ner till stranden. Ska försöka lägga upp lite bilder senare idag.
Vid lunchtid idag flög vi tillbaka till Cebu. Vi har hunnit shoppat lite och nu ligger vi på rummet och kollar på film. Imorgon flyger vi till Boracay.
Herre min skapare vilken dag. Den började som sagt vid 03:30 i morse. Vi gick med ficklampa i 15 minuter. Sen kom en moppetaxi när vi kom upp på huvudgatan. Tack för det. Väl framme vid busstationen fanns absolut inget system. Vi frågade varje van i hopp om att hitta rätt. En kvinna hjälpte oss att ringa och placerade oss en bit längre bort. Klockan gick.. Vi ringde själva en gång till. Frågade och frågade. Till slut sa en att vi skulle åka. Klockan var då 05:20, vi skulle åka 05:00. Så vi hoppade in i vad vi då trodde var rätt van.
Han som körde måste ha haft problem eller så var han bara otroligt bitter. För han körde så snabbt att han fick stanna två gånger och kolla så inget gått sönder under bilen då vi körde på vägarna som var av sten och grus.
Vi skulle till Sabang, de andra i bilen skulle till Puerto Princesa. Som tur var reagerade en dam i bilen då vi svängde förbi Sabang. Så han fick vända och bokstavligt talar bara dumpade oss där.
Jaha.. Och nu då? Vi fick åka moppetaxi i 45 minuter till underground river, lagom kul. 800 pesos åt skogen.
Väl där funkade inte vår biljett, självklart. Så vi fick ju ringa igen. Samtalet bröts. Jag ringer igen. Talar om vart vi är och damen i luren säger att någon kommer och hämtar oss. Guiden kom och hämtade oss efter 5 minuter och säger: ni är som två nålar i en rishög. Vi väntade på er en halvtimma vid busstationen i morse och kunde inte hitta er. VI VAR DÄR HALV FEM OCH VÄNTADE TILL TJUGO ÖVER. Om dina kollegor hade gjort sitt jobb hade det inte funnits någon jäkla rishög. Bara två sköra nålar. Idioter.
Efter lång väntan fick vi i alla fall gjort underground river och det var mäktigt. Det är ett av de sju nya underverken. Man åker båt in i en grotta och tittar på alla "limestones" och fladdermöss. Otroligt att det kan se ut så naturligt. Ser helt overkligt ut.
Efter det ville vi bara fram till hotellet i Puerto Princesa. Vi har levt på bananer, nötter, choklad och cola fram till nu ikväll då vi fått i oss riktig mat. Nu ska jag ta en rejäl dusch och sova. Vart uppe 16 h nu..
Hoppas att ni har en bättre dag än vad vi har haft.
Idag har vi väntat på besked om när vi ska åka och vart vår van kör från imorgon. Men självklart har ingen hört av sig. Så jag fick ringa. Och mycket väl visste damen i luren vem jag var och att vi hade bokat en van imorgon. Ni hade inte tänkt ringa och säga vilken tid och vart vi åker från eller??? Jag blir så förbannad! Sånt här får mig att bli trött på att resa. När saker och ting inte fungerar som bestämt. Dessutom bröts samtalet två gånger. Bättre blev det inte av att vi ska gå upp halv 4 inatt och GÅ hela vägen till busstationen med ryggsäckarna. Det är en rejäl bit kan jag säga. Om vi bara hade vetat innan hade vi kunnat betala dubbelt för att få en moppetaxi från stan.. För vilken normal människa sitter uppe vid den tiden för att kanske få köra någon? Ingen skulle jag tippa.
Ber om ursäkt för ett bittert humör. Men det är inte alltid kul, enkelt och spännande att göra en långresa. Någon gång ibland är det jobbigt också. Som nu till exempel. Visst, det löste sig. Det gör väl allt mer eller mindre. Men det är fortfarande jobbigt.
John är i alla fall frisk idag, otroligt skönt att det gick över så snabbt!
Har försökt ladda upp bilder här på bloggen hela dagen utan resultat. Bilderna som jag knäppt här i El Nido får vänta tills vi har bättre wifi.
Hoppas våren där hemma har kommit för att stanna så att det inte är iskallt när vi kommer hem. Vädret här är helt galet, strålande sol hela dagarna men det finns inte någon direkt strand där vi bor just nu så jag har legat på terassen och solat idag. (Eftersom att John har vart sjuk ville jag inte gå till stranden ensam som ligger 15 minuter bort. dels för att jag inte ville lämna honom, dels för hundarna). 10 minuter plågade jag mig själv på det stekheta terassgolvet. Sen fick jag panik och kände mig som en blöt fisk på torra land som sprattlar förgäves för att få komma ner i vattnet igen. Och tankarna: måste bli brun! måste bli brun! Till slut gav jag upp.
Annars? Nej, idag har inte hänt mycket. Efter "känna-sig-som-en-hjälplös-fisk-på-land-händelsen" valde jag att sitta i skuggan och läsa. Och så tränade jag ju. Där har ni min dag. John har spenderat all sin tid inne på toaletten och i sängen idag. Stackarn!
Komiskt att jag igår satt och tänkte på att vi har haft tur att inte bli dåliga ännu och mått bättre än förväntat. Några timmar senare, inatt, blev John sjuk. Matförgiftning. Så han har legat hela dagen. Men det är mycket bättre nu än inatt då det till och med flög ut en svampbit genom näsan på honom. Ja, det är sant. Tydligen har det hänt en gång innan också, svamp ur näsan alltså. Så nu blir det ingen mer svamp utomlands för vår del.
Det har börjat krypa i benen efter att inte ha tränat på ca en månad så i förrgår var John ute och sprang och jag har tränat ett trx pass idag. Och jäklar vad skönt det var att få svettas ordentligt!
Imorgon är sista dagen här i El Nido innan vi ska tillbaka och är tvungna att spendera en natt i hemska Puerto Princesa. På vägen tillbaka ska vi göra underground river. Vi betalade lite extra och fick två platser. Det ska bli spännande!
Nu ska jag försöka få John sugen på mat eftersom att han inte har lyckats få i sig mer än en halv mango och en shake. Ni som känner John vet ju att han älskar mat, men idag är mat längst ner på listan. AC och en TV är högst på listan.
Idag gick vi upp tidigt för att spendera en heldag ute på havet. Vi valde Island hopping tour c. Detta inkluderade en titt på helikopterön, en ö som ser ut som en helikopter. Ett besök på secret beach där man var tvungen att simma in i en klippa för att se stranden, dock var det höga vågor och 20 personer som skulle in i det lilla hålet samtidigt så vi valde att stanna på båten. Sedan en gudomlig lunch bestående av grillad kyckling, helgrillad fisk, sallad, ris och mango på star beach. Efter lunch åkte vi vidare till en annan ö som jag inte minns namnet på men där fick vi klättra högt upp på klipporna och se en helt fantastisk vy ut över bergen på öarna och det turkosa vattnet. Där fanns även ett litet museum och en stor staty av Maria. Sista stoppet var i en lagun, lugnt, tyst och hur fint som helst. Vi är nöjda med det vi fick se. Men vägen dit ut och hem igen är någonting vi inte kommer att glömma. Strömmarna gick åt alla håll och kanter, små vågor i stora vågor. Vattnet öste in i båten och både jag och John trodde flera gånger att vår sista stund var kommen. Vår kapten varnade oss innan för strömmarna och sa "dont panic". Det var bara att bita ihop och försöka att inte få panik i den lilla fjuttbåten. Vi kom hem till slut i alla fall.
Nu är vi tillbaka på vår terass efter en god måltid och är trötta som två hamstrar på dagtid.
Ja, innan vi kom till Puerto Princesa började det självklart krångla. Ingenting på flygplatsen stämde. Tider, nummer på gate, bagage. Ingenting var som det skulle. Men vi kom med rätt plan till slut och lika snabbt som vi kom till Puerto Princesa lämnade vi också. Vi skulle stannat två nätter där men det blev inte ens en natt. Underground river var fullbokat och det fanns absolut ingenting i området där vi bodde. Förutom MC Donalds som vi besökte två gånger under de få timmarna vi var där eftersom det inte fanns något annat att välja på. Så vi bokade en van som tog oss till El Nido samma kväll. Det tog sex timmar och det var ingen rolig tur dit. Trångt, varmt om benen och svinkallt om huvudet. Och sista biten fanns ingen väg. Bara grus och sten. Förra året åkte jag nattbuss som tog 19 timmar men denna turen var värre. Till slut kom vi i alla fall fram till El Nido och vårt boende.
Igår åkte vi moppetaxi till en strand 15 minuter bort. Helt otrolig natur och strand.
Idag förflyttade vi oss en bit bort till ett nytt boende vid stranden, någon typ av "temaboende". Egen hydda med terass. Suvve!
Imorgon ska vi ägna oss åt Island hopping. Vilket är det den lilla "fiskebyn" El Nido är känt för.
Idag har vi lämnat Bohol och tagit färjan över till Cebu. Vi bor fint och här är väldigt trevlig personal. Vi bor fem minuters promenad från ett stort e-mall. Där tillbringades självklart några timmar idag. Vi åt kvälle nere i receptionen som var helt okej. Efter det ägnade vi oss åt att ta kål på en fet skalbagge med antenner, och när vi ändå var igång såg vi till att täppa igen alla hål. Silvertejpen kommer alltid till användning.
Nu ligger vi mätta på rummet och ska snart sova. Vi ska upp tidigt imorgon för att flyga vidare till nästa destination som heter Puerto Princesa.
Har förstått att ni har vårväder hemma? Skönt för er!
Brinner för allt som rör hälsa.
Naturliga kostvanor, personlig utveckling och verktyg till att finna inre balans ligger mig extra varmt om hjärtat.
Här hoppas jag att du ska finna inspiration till just detta.
Kostrådgivare, massör och yinyogalärare.
