Efter workshopen har jag skrattat hela dagen känns det som. På lunchen skrattade jag så mycket att jag grät. 

Sedan var det dags för att göra sig i ordning inför avskedsmiddagen för Therese. Vår lärare och även den mest inspirerande människa jag någonsin mött. Helt klart en stor förebild för mig. 

Innan middagen fick vi höra på fin sång framförd spontant av Lina och Annelie nere i lobbyn. Dom sjöng Gabriellas sång. Låten som även avslutade workshopen tidigare idag. Håret ställde sig på hela kroppen och ögonen blev dimmiga av tårar.

Efter middagen, när vi gick hem skrattade jag till tårarna rann igen. 

Man börjar nu förstå att man ska lämna denna fina grupp. 

Herregud vad jag kommer sakna allihopa.